En repost, men fasen vad jag saknar lugnet som infann sig vid dessa klippor i Coogee. Att sitta i solen och verkligen dra i sig saltlukten från havet, höra vågorna som slår mot stenarna och skrattet från människorna runt omkring. Det är jobbigt just nu, men minnena från den dagen lyckas ändå få fram ett litet leende på mina läppar.