För alla de gånger jag trott på oss
Det var väl egentligen bara en ren tillfällighet att vi hamnade i Lund. Ett hopp om framtiden, där vi kan vara tillsammans och bara vara vi. Det började när jag fick veta att jag var tvungen att bo i Sverige i minst sex månader av diverse anledningar. Jag bodde i Kina, Michael i Sydney. Han hade precis börjat första året på UNSW, jag gick fortfarande i high school. Men kanske, kanske kunde han bli utbytesstudent i de sex månader som jag behövde vara i Sverige, kanske kunde vi lösa det så vi äntligen kunde vara tillsammans. Det vart ansökningar hit, ansökningar dit, frågor om allt möjligt och frågor om helt orelevanta saker. En press att hålla betygen höga, att nå kraven som behövdes för detta projekt.
Tiden gick, och som det såg ut så stämde allting som behövde stämma. Det kan ju ha att göra med att Michael är ett geni, han är så jäkla smart att han fixar allt. Och det vet han, även om han inte alltid vill erkänna det.
Så vi sitter här nu, i våran lilla etta på 48 kvadrat. Balkongdörren är öppen även fast det bara är 13 grader ute, ballonger är utspridda lite här och var (dom är kvar efter Michaels födelsedag) och Fatty letar hejvilt efter den mat hon grävt ner. Det är kanske inte mycket, men det är vårt. Vi bor här nu i våran egen lägenhet.
En plats där vi kan vara bara vi.
Men Lund är så himla fint egentligen. Sundsvall har inte riktigt dessa små kullerstensgator och färgglada små hus som finns överallt här i Lund. Folk är så mycket trevligare här med, om man får säga så. Alla man möter är självständiga och bryr sig inte om vad andra tycker. Du kan gå ut knallrosa byxor och pälsjacka (jag har sett ett flertal, mest killar), nobody would look at you twice. Förutom jag då. Jag är inte riktigt van vid att alla är som dom är, att dom får lov att göra precis vad dom vill utan att bli utdömd som halvt galen. Kanske är det för att Lund är så internationellt, vilken passar mig utmärkt. Jag har träffat så många gudomligt sköna människor här att hälften hade varit nog. Australien, Tyskland, Finland, Brasilien, England, Frankrike, Indien, Belgien the list goes on. Det gör mig glad att Lund är annorlunda, att jag faktiskt får se en sida av Sverige som jag aldrig riktigt sett förut. Att lilla Sverige uppe i norr kan faktiskt också sticka ut från sina gamla sketna ideal och trångsyntheter.
Nu har jag en blogloving-knapp på min blogg :)
Hoppas att du kommer trivas i Lund! Jag är från Skellefteå från början och när jag flyttade söderut första gången så kände jag samma sak. Att Skellefteå inte har såna där fina kullerstenar. Och så gillade jag alla fina sekelskiftshus, såna med torn och spiror och sånt :D