Jag blir så arg. Aaarrrrgggg. Jag hade ett så grymt starkt behov av att få skriva av mig om den stora, irriterande sak som irriterade mig just då. Och när jag tänkte efter, så var det inte bara just då. Det irriterar mig ofta. Så slog en tanke mig att kanske, om jag skriver mycket och kanske lite argt om det, så försvinner det, eller åtminstone gömmer sig lite bakom soffan en stund. Bara tanken av att få skriva av mig lite gjorde mig på mycket bättre humör.

Men när jag väl kommit tillbaka från lunchen och hejar på min kära och trogna dator igen, så är mitt huvud tomt. Tomt.
Borta. Finns ingenting.
Just därför är jag så förskräckligt arg just nu. Jag ville ju få känna den känslan av att få skriva något riktigt bra om en sak som irriterat mig. Bara få gnälla enskilt här på bloggen en liten stund. Och sedan kunna gå tillbaka och läsa det jag skrivit, när den där irriterande saken irriterar mig igen.

Så nu skriver jag irriterat om hur irriterad jag är för att jag glömt bort den irriterande sak som irriterade mig. Fan, vad irriterande. Så irriterande att jag tänkte åka hem från jobbet snart. Slutar om sisådär 10 minuter.

Då ska jag hem och sola. Härligt.